Efter gårdagens tv-tittande med Michael Jackson i fokus så har jag haft svårt att tänka på annat än just honom och hans uppväxt. Om han gjort konstiga saker som vuxen så kan man förstå i vissa fall varför. En barndom som hans önskar jag att ingen annan ska behöva uppleva.
Vad han pysslade med på sin fritid skiter jag i, för mig var han och kommer alltid att vara en stor artist! Jag tyckte väl att gårdagens minnes-ceremoni för honom kändes krystad. Om alla dessa människor sagt det dom sa igår till hela världen när han levde så kanske han skulle vara vid liv idag! Vad vet jag?! Känns skumt att han ska hyllas först när han dör. En sak är säker och det är att hans musik fortfarande lever, och kommer att leva i många år till..
Jag ska snart ta mig en snabb promenix. Senare blir det bio! Najs!
Kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar