Ligger i sängen och tittar på Sofias änglar, kan inte förstå smärtan att förlora sitt barn! Finns nog inget värre! De sa en fin sak i början av programmet; sorgen blir mindre med tiden, men saknaden blir bara större. Ofattbart hur man kan ta sig igenom vissa saker i livet, men människan är otrolig, man klarar mer än vad man tror..
Det är först när man tittar på såna här program som inser man hur jäkla bra man har det.
Idag har vi haft riktigt kallt här, - 13 när vi gav oss ut på morgonpromenad runt Aspensäng. Friskt skulle man kunna säga. Men så länge solen håller sig framme går det bra.
Just nu ligger lilla fröken i sin säng och krånglar, tror det är magen som spökar lite. Det är ganska drygt för nappen lär sitta i annars blir det är jäkla liv.. Men jag ska snart släcka och lägga mig jag med och då brukar hon somna in ganska så snart. Hon har blivit så duktig på nätterna nu, vaknar inte förens runt 3, 4 -tiden och då har man fått sova en del förhoppningsvis :)
Hon börjar bli stor nu min lilla tjej.
Tänkte jag skulle berätta om helgens festligheter vi var på men hinner inte det nu, får ta det vid senare tillfälle. Prioriterar min sömn lite mer just nu.
Godnatt helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar