Björkhyttan Gärdet

 

Här kommer en sammanfattning av Wilmas första år. Den som inte orkar läsa kan alltid kika på bilderna.

 

Första månaden

 

 

 En vecka före beräknad ankomst kom hon till oss. Och det tog några dagar innan hon fick sitt namn. Eftersom jag trodde jag hade en liten pojke i magen så var det jätte svårt att välja ett namn till tösen. Först hade vi nästan bestämt oss för Flora men ändrade oss sedan till Wilma.

Den första tiden hemma var riktigt jobbig och jag minns hur frustrerad jag kände mig och jag hade nog en liten depression där. Ammningen funka inte och jag mådde skit rent ut sagt. W tappade i vikt då mjölken inte räckte till och det blev bara så fel med allt. När vi började ge ersättning gick hon upp i vikt med en gång.

 

1 månad

 W la på sig bra i vikt men någonting kändes väldigt fel. Hon skrek dygnet runt vissa dagar och nattsömn visste vi ej vad det var längre. BVC sa att det var kolik men jag kände att det var något annat. Vi bytte ersättning till en utan mjölkprotein och det blev bättre.

 

2 månader

 Wilmas mage krånglade lite fortfarande men det blev bättre och bättre. Nätterna innehöll mer sömn för föräldrarna och det var vi väldigt tacksamma för. Vi firade jul här hemma i lugn och ro och njöt av att bara vara.

 

3 månader

 

Wilmas mage fortsatte att krångla trots att vi gav henne maten som vi fått på recept. Och eftersom hon var ledsen mkt så fick mamma S bära väldigt mkt på henne. Och redan nu började vi märka av att hon inte ville vara hos andra. Den enda som gick bra var morfar, för tillfället.. Hon sov borta för första gången hos just morfar och det gick jättebra! 

4 månader

W sover hela nätterna utan mat och vi känner oss bortskämda. Vi började testa på lite olika pureér och det var läskigt till en början. Och i slutet av månaden vände hon sig från mage till rygg för första gången.

 

5 månader

Efter ett halvår av krångel med magen så fick vi äntligen träffa en dietist. Och så bra hon var! Vi fick byta mat en gång till och det blev bättre nästan direkt. Äntligen. Hon började intressera sig mer och mer för fast föda och majskrokar var snart en stor favorit! Hon blev alltmer stadig och kunde sitta i kundvagnen när vi handlade :)

 

 

6 månader

W lärde sig att sitta utan stöd och totalvägrade att vara hos någon annan mamma och pappa. Hon var sjuk för första gången och hade en envis hosta. Redan nu började hennes "gnäll-period". Ringde BVC var och varannan dag kändes det som.

 

7 månader

 

 

Frustrerad mamma under denna period! W tycktes aldrig vara riktigt nöjd, endast kortare stunder och då menar jag typ max 5 minuter. Så har hade vi det tufft här hemma. Den enda tanken som fanns i mitt huvud var: det blir bättre...

W började smått acceptera min mamma mer och mer så vi tillbringade mkt tid hos henne. I övrigt blev det gallskrik så tårarna sprutade om någon tog i henne, ibland räckte det att någon tittade på henne bara.

Första tanden kikade äntligen fram!

 

8 månader

 

W lärde sig vad lampan och kissen var och kunde säga Ma och Da. Och att leka tittut var en riktigt höjdare! Hon åt som en häst och favoriter var leverpastejsmacka och falukorv med makaroner. Att äta med händerna var roligast.

 

9 månader

 



 

Semestertider och W fick uppleva sitt första djurparksbesök i Borås. Vilket var väldigt uppskattat. Hela familjen var hemma och vi tillbringade en hel del tid ute så länge det inte regnade.

 

10 månader

 

Tand nr 3 och 4 kikar äntligen fram efter en del krångel på nätterna med en ledsen W. Vi började introducera mjölkprodukter i hennes kost igen och det gick bra.

 

11 månader

Den här månaden hände det extremt mkt med W. Hon lärde sig krypa (hasa sig fram), tog sina första stapplande steg och började öva på att äta själv med sked. Och hennes "gnäll-period" verkade äntligen vara över.

 

12 månader

 

 1-årskalas och allt som hör därtill. Vår stora, fina, duktiga tjej. Det händer så mycket nu och jag vill bara pausa. Njuta. Hon är det bästa som hänt mig och trots allt jobbigt som vi gått igenom det senaste året (det har verkligen inte varit en dans på rosor!) så har det ändå varit värt det. Tusen gånger om. Wilma - det finaste vi har.