Nu har jag försökt påbörja det här inlägget ett antal gånger. Anledningen till det är att jag sprungit in och ut till en liten tjej som vägrar att komma till ro i sin egen säng. Vid nattningen somnar hon utan problem på någon minut, men efter ca 30 min drar det igång. Hon ställer sig upp och skriker och jag kommer in, lägger ner henne och somnar om. 2 min senare, samma visa och så fortsätter det tills hon får lägga sig i vår säng. Så nu ger jag upp, jag känner att min egna tid på kvällen är viktigare än att hon ska sova i sin säng fast hon inte vill.
Jag blir lite less på folk som tycker att man är knäpp som låter barnen sova i föräldrarnas säng. Men för oss är det bekvämast så och hon sover som bäst när hon får vara nära sin mamma. Och det är ju inte för resten av livet, jag känner iaf inga 15-åringar som sover mellan morsan och farsan. Nej nu blev det här babblandet alldeles för långt och tjatigt så nu sätter jag punkt.
Det finaste som finns.
Foto: Angelica
Äh, skit i vad andra tycker! Vill hon sova hos dig så är väl det hon ska få göra. Tycker jag! Vem bestämmer vad som är rätt och fel. Kram till er fina!
SvaraRadera